-

Känner att detta blir riskt för ett djupt inlägg.. Det känns som de flesta inläggen här blir ganska djupa. Men, jag vill vara personlig och jag måste ju få lätta mitt hjärta någonstans.Jag ahr börjat tänka mer och mer på framtiden. På vad det egentligen är jag vill, vad jag egentligen vill med mitt liv. Och det är ju gansa förteåligt att det är djupa tankar. Jag försöker intala mig att jag vill in på läkarlinjen, samtidigt som jag undrar om det verkligen är för mig. För jag ut allt det jag vill få ut av mitt liv då? jag har alltid sagt att 8-5 jobb är uteslutna. Jag tycker inte om rutiner och det måste hända nya saker. Jag läser böcker om Zlatans karriär och Patrik Sjöbergs tävlande världen över. Avundas, Hur kan jag göra för att bli som de? Jag vill också ge ut en bok som alla vill läsa. Jag vill göra min röst hörd och berätta min historia. Men då måste man ha åstadkommit något. Blivit någon speciell. Och det är jag inte. Än. För jag vill bli någon. Ett namn som går på allas läppar och inte så som man hör Hannah Widerstedt. Jag vill bli något genom någon talang. Och det är ju inget läkaryrke. Någonstans hoppas jag och har en känsla av att en möjlighet kommer dyka upp under åren mellan gymnasie och universitet som kommer förändra mitt liv. Jag kanske ska bli den där designern iallafall? Eller fotograf? Modefotograf hade varit så jävla fett. Satsa lite mer på ridningen eller är det för sent? Har jag dragit mitt strå till ridningen? Är det slut på den nu? Jag saknar ponnytiden så fruktansvärt mycket. jag skanar suget i magen och jag saknar känslan av att bara flyga med Nemo. Jag sakanr deras små påhitt. Kan det bli så bra igen? Det är en viss nackdel att den sista tävlingen också var den bästa, roligaste. Kanske är det nu jag ska låta det vara? Ska jag sluta med samma känsla i magen som för 13 år sen när jag började? Så många frågor. Så många ställningstaganden. Jag vill inte ta besluten som jag vet kanske är de bästa,, För någosnats känner jag att detta inte är vad jag ska göra.