-

2012-11-02
13:13:00

Utkast från 3 maj 2011

Jag har fuskat. En gång har jag fuskat. En gång i mitt liv har jag fuskat. jag mår illa när jag tänker på det. Jag hatar att jag tog en uppsats från internet och lämnade in. jag hatar mig själv för det och jag mår så dåligt för att jag gjorde det. En gång. hur kunde jag göra så mot mig själv framför allt? jag har gråtit. Skrikit. hatat mig själv för det. Det finns ingen ursäkt. Jag är så ledsen. Det gör ingenting nu. Det är löst nu. Han bara dömde bort uppsatsen för att jag visade mig så ärligt ångerfull på han skontor senare och ville verkligen ha det ogjort. Sanning varar längst.

Men läraren lille gubben. Du hade ingen respekt för mig. jag förlorade därmed, med tiden även all respekt för dig. Det är meningen att man ska göra allt vad du säger, när du säger det. men det är tydligen helt okey för din del att bara komma helt oförberedd till en lektion när inte jag får göra det. Du får lov att ta prov från internet men det får inte jag (självklart inte!). Du får lov och kränka mig HUR JÄVLA MYCKET DU VILL, för du är dum i huvet.