-

Den 22 juni 2012 har vi årsdag. Min årsdag med er som bästa vänner, som luften som hjärtat. Den dagen kan jag luta mig tillbaka och utan tvekan säga att det senaste året har varit det bästa någonsin. Året som ni hjälpt mig att lita på andra och genom det tro på mig själv. Det är ni som har fått mig på fötter, som lärt mig att vissa människor kan man lita på, att vissa människor står bakom mig när jag faller bakåt. Och den 22 juni kan jag säga att detta året har jag lärt mig att falla med raka ben, för första gången någonsin. Ni är mina "vissa människor". Ni är mina speciella, som jag alltid kommer prisa så högt. Som jag alltid kommer finnas där för, som jag alltid kommer finnas där för och bry mig om. Jag älskar er. Men nu har vi bara varit tillsammans i ett halvår. Ett halvår. Förstår ni så lite tid det är för så mycket som vi gjort och så starkt vi har bundit til varandra? Det är så sjukt. Det är ett halvår sen vi satt i mitt kök och vi träffades för första gången alla tre. Sen har vi varit ihop. En vecka senare så bodde vi ihop i en vecka och sen dess har vi träffats varje dag, och om vi inte har gjort det så har jag saknat er. Alltid när jag är ensam så tänker jag på er. Alltid när jag är med andra undrar jag var ni är. Varför ni inte är här. Då känns det tomt. Så fort jag ser er blir jag lugn, när vi är en trio och bara vi tre så är jag komplett, full, lugnare och mer harmonisk än någonsin. Ni är som luften jag andas. Utan luft kipar man efter den. Vi har exakt samma humor, jag kan prata med er om allt, allt allt allt, vi lussnar och pratar och är mammor och håller ihop. För vi är vi och jag älskar oss. Jag tror inte ni förstår hur ni har räddat mig. Jag kan själv inte se hur jag hade levt nu om inte jag hade haft er. Ni har lärt mig om tillit och tro, ni har lärt mig att kunna prata känslor igen, ni har gjort mig till en mer öppen människa. Ni har lärt mig att älska er och genom det har ni lärt mig att älska mig själv. Bara genom att ni finns så älskar jag er. Tvivla aldrig. Nu har jag ordbajsat fantastiskt länge, försökt skriva ner och få tag i tankarna. Försökt beskriva hur konstigt det känns någonstans i hjärtat nu när ni inte är här. et går verkligen inte att skriva ner vad jag känenr för er. Ni är fantastiska, ni är underbar och jag älskar er. Precis som ni är. Och jag älskar oss, för att vi är vi och det kan ingen ta ifrå oss. Men vänskapen är så stark, och vi får inte ta den för given. Men vår, den bara finns. Iallfall nu. Love you / Elliot