-

Nu ahr det kommit till den punkten att jag jag inte kan hålla upp en glad fasad längre. Jag orkar inte leka glad eller intresserad när någon snackar om något jag inte ens har frågat om. Jag klarar inte längre av att bli tjatad på. Jag får klaustrofobi i min kropp och mitt stora rum. Jag får panik. Jag känner mig tjock. Magen är cp. Magen fuckar allt. Jag hatar min jävla mage. Nu har jag til och med fått reda på att det inte är laktos eller gluten och nu måste jag vänta till 7 FUCKING januari för att ta andra prover och se vad det är. Jag kommer typ få det slutgiltiltliga svaret på mina jävla magfucking probeml som verkligen suger i mitt liv när jag ligger död i graven: "det är nog inget att oroa sig för"... NÄ AUFAN! JAG dör ju inte vafan! Men jag kan inte ha tjata tröjor, jag kan inte ha tajta klänningar, jag kan inte vara snygg för magen sitter I MITTEN AV FUCKING JÄVLA KROPPEN (surprice surprivce) och det är fan inte kul att se ut att vara gravid när man inte är det med pinnsmala ben och pinnsmala armat och ett fett jävla huvud.

Mamma och jag skulle leta ridhjälm. Jag har fruktat dagen i 4 år, egentligen hela livet, och trodde jag hade stålsatt mig "de har inga i min storlek, alla kommer klämma, de har inga i min storlek DE HAR ALDRIG NÅGOT I MIN FETA JÄVLA ÄCKLIGA HUVUDSTORLEK!" Hade jag rätt eller? Yes. Ingen i min storlek.

Jag har minst skostorlek, minst byxstorlek, minst tröjstorlek, minst trosstorlek och störst huvudstorlek. Asså även om någon snackar om att de har stort huvud så har jag alltid minst 2 storlekar större. Ball. BALLL FUCKING JÄVLA GUD! SÅ JÄVLA BALL!

Det är mörkt. Det är det som är grejen. ingen snö, askallt det har blåst 24/7 hela höstemn. Menar verkligen hela hösten. Man fryser som en gnu, det är asmycket i skolan och jag bara dör.

Jag checkar ut.